Du dör för killen som sårar dig, medans du sårar killen som dör för dig

Nu ska jag skriva, jag ska berätta om ett kapitel ur mitt liv.
Ett kapitel som tagit över boken och mitt liv. Alla har sin egen historia. Det började som alla bra filmer,
bästavänner och inget annat var det vi trodde, alla andra såg att det fanns något mer än bara vänskap.
För 3 år sedan skulle jag aldrig någonsin kunnat tro att vi skulle komma såhär långt.
Jag har berättat det så många gånger, jag tror att alla redan vet det utantill, alla vet redan att du är allt i min värld.
Du kan göra min dag till den bästa bara genom ett sms, du kan få mig att skratta även om ja haft den värsta dagen i mitt liv.
Du kan få mig att le som ingen annan kan, din röst får mig att vilja lyssna på dig i flera timmar och dina ögon bländar mig.
Dina kramar och andetag får hela mig att bara vilja dö i din famn. det är pinsamt hur jag egentligen inte ser nått värde i mitt liv
nu när inte du är en del av min vardag. Vi har gått igenom det mesta som de flesta inte skulle klara. Vi har kommit så långt.
1 år den 21 juli. Jag blir så arg och ledsen, det kunde vart 12 månader, 12 jävla månader, det kunde vart vi hand i hand, vi på alla bilder.
Det river i mig, ja vet inte vad ja ska göra, vet inte vad ja ska säga än det ja redan sagt. Den där kämparglöden som alltid funnits där i mig.
Den där viljan och den där styrkan som alltid fann där inom mig.. Allt det har jag förlorat, efter alla gånger jag förlorade dig.
Efter alla gånger det tagit slut, jag är inte längre den nina jag engång var, jag orkar inte utan dig, du är min styrka, min lycka allt det bra, du är min enda svaghet.
Och just nu är ja så svag som man kan bli, så tom och ledsen, jag vill va hel igen, och du är den enda personen i hela världen som kan göra mig hel och lycklig igen.
Du kan få bort allt det som gör så ont i mig. Du är min lycka, det bästa som hänt mig, det absolut finaste jag vet.
Vi kan komma så mycke längre, ge det ett till försök, ge inte upp. Fast ja vet att du redan gjort det.. Boken börjar närma sig sitt slut.
Nu ska jag skriva, jag ska berätta om ett kapitel ur mitt liv.
Ett kapitel som tagit över boken och mitt liv. Alla har sin egen historia. Det började som alla bra filmer,
bästavänner och inget annat var det vi trodde, alla andra såg att det fanns något mer än bara vänskap.
För 3 år sedan skulle jag aldrig någonsin kunnat tro att vi skulle komma såhär långt.  Jag har berättat det så många gånger, jag tror att alla redan vet det utantill, alla vet redan att du är allt i min värld. Du kan göra min dag till den bästa bara genom ett sms, du kan få mig att skratta även om ja haft den värsta dagen i mitt liv. Du kan få mig att le som ingen annan kan, din röst får mig att vilja lyssna på dig i flera timmar och dina ögon bländar mig. Dina kramar och andetag får hela mig att bara vilja dö i din famn. det är pinsamt hur jag egentligen inte ser nått värde i mitt liv nu när inte du är en del av min vardag. Vi har gått igenom det mesta som de flesta inte skulle klara. Vi har kommit så långt. 1 år den 21 juli. Jag blir så arg och ledsen, det kunde vart 12 månader, 12 jävla månader, det kunde vart vi hand i hand, vi på alla bilder. Det river i mig, ja vet inte vad ja ska göra, vet inte vad ja ska säga än det ja redan sagt. Den där kämparglöden som alltid funnits där i mig. Den där viljan och den där styrkan som alltid fann där inom mig.. Allt det har jag förlorat, efter alla gånger jag förlorade dig. Efter alla gånger det tagit slut, jag är inte längre den nina jag engång var, jag orkar inte utan dig, du är min styrka, min lycka allt det bra, du är min enda svaghet. Och just nu är ja så svag som man kan bli, så tom och ledsen, jag vill va hel igen, och du är den enda personen i hela världen som kan göra mig hel och lycklig igen. Du kan få bort allt det som gör så ont i mig. Du är min lycka, det bästa som hänt mig, det absolut finaste jag vet. Vi kan komma så mycke längre, ge det ett till försök, ge inte upp. Fast ja vet att du redan gjort det, du har gett upp, du har slutat försöka, slutat lyssna och gått vidare. Problemet är att jag inte kan gå vidare, inte utan dig. Boken börjar närma sig sitt slut. Jag måste ta tag i mitt liv. Så här svag har ja aldrig varit förut. Jag ligger på botten av mitt liv. Och nu ska jag upp, ja ska visa att jag kan, ja kan mer än det här. För min vilja tar över, jag vill inte va på botten. Ja ska upp! Ja ska bli den ja var. Hon med den starkaste vilja i världen, hon som inte bryr sig om vad andra tycker. Hon som en gång kunde skratta utav tanken att man kan falla ner för en kille. Hon som är stark, ja ska bli mig själv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0