never give up'

Ja ni ser, är somsagt hemma nu, uusch, snacka om att vi grät i mer än en halv timme när vi sa hejdå till alla som jobbar på hotellet och till Erik och Adrian. Vädret här är psyk och jag vill tillbaks, fuck life.. Åker och hämtar pizza med mamma och sedan ska jag packa upp allt och sen sova. Hejdå Turkiet, hejdå Alanya, hejdå stranden, hejdå solen, hejdå Caligo apart hotell. hejdå underbara land..

Pic// jag nu.

Just nu dunkar vi musik & bara ligger och degar, vi ska strax börja fixa oss och sedan ha kul. Älska livet barra!

Har inte sminkat mig eller plattat håret på 2 veckor, nu är sminket snart på och hela håret ner plattat känns ganska så okej. Låter lite fjortis nu men whatever. Ska ner och hämta toapapper också onödig information men det får ni leva med kyss.

Pic// bild på våra ryggar.

Sitter uppe på rummet och gör ingenting, är trött och inte på humör, ledsen för att det bara är 3 dagar kvar i Turkiet. Längtar ju inte direkt hem till Sverige, men lite bättre känns det ju eftersom att det äntligen blivit finare väder där. Men det går ju inte att jämföra det med Turkiet inga mer kvällspromenader i Bazaar, inga mer natt dopp med killarna brevid, ingen mer good turkisk mat på restaurangerna här. Kommer sakna alla de som jobabr här också, imorgon eller idag om man tänker turkisk tid så drar vi till Side i 3 dagar kommer inte ha något internet de dagarna heller, suck! Men whatever får njuta av de sista dagarna! För övrigt så har jag saknat brudarna enormt mycke och alla andra fina vänner. Nu ska vi packa ner det sista imorgon drar vi vidare till Side somsagt.

jag sänker mina ögonlock när saker blir för jobbigt.

när du skriker på mig, att jag har blivit konstig.

är jag en annan person? var jag bättre då?

där är dörren. du hatar mig men du vägrar gå.

Jag sänker mina ögonlock när saker blir för jobbigt, när du skriker på mig och säger att jag blivit konstig. Var jag bättre då? Där är dörren du hatar mig men endå blir det vi två igen och igen. Jag vill sätta en gräns, där vi stannar och inte går fram och tilbaka. För det sliter bara ut mig ännu mer, det river upp alla sår. Det kanske är meningen att man faller isär för att kunna bli hel igen. Men jag kan inte bli hel igen, inte utan dig. Jag orkar inte gå igenom allt det här igen. Jag orkar inte sjunka enda ner till botten av mitt liv igen. För jag kan inte förklara med ord hur ont det gör att veta att det nu kanske är helt slut och på riktigt denna gång, allt vi gått igenom allt vi en gång delade, alla minnen, att aldrig mer få kalla dig min, känna dina underbara kramar och läppar, att aldrig igen få ligga under täcket med dig tätt intill och alltid klaga på att det är för varmt och att jag vill ligga längts in mot väggen. Kan inte längre tänka klart du är allt jag ser och när jag blundar så ser jag dig. Hur ska jag kunna älska någon anna igen, när du är allt i min värld? hur ska jag kunna känna mig trygg och säker med en annan, det bara går inte. Jag brukar tänka tillbaks på allt jag sagt till dig, ibland kan jag själv inte förstå hur jag kunnat säga det, det var ord mot ord. Sårade innombords, orden bara rann ut. Du bevarar det vi hade medans jag bara förstör. vi har gått igenom det mesta som inte skulle funka för de flesta, det enda som jag känner och vill är att vara din igen. Jag har alltid försökt att vara den ärliga, men sanningen den är förjävlig att inse. Att vi 2 inte finns längre. Förlåt för att jag stör, förlåt för allt jag gör, förlåt att jag älskar dig så mycke som jag gör. Du var den enda men stunderna är förbi, försöker att inte tänka men det är svårt att låta bli. Även fast du släppt mig så vill jag att du ska veta, det finns ingen som du även om jag börjar leta. För att livet ska fungera så är det dig som jag behöver, denna starka känsla kommer aldrig att gå över. Men ingenting håller föralltid. Dom säger att ensam är man stark men aldrig utan dig. Jag vill inte ha det såhär. Vad var det som hände egentligen, det skulle alltid vara du och jag, vi skulle ju aldrig släppa taget. När du fanns hos mig var jag lyckligast i världen så nu när du är borta är det bara dig jag tänker på. Kan inte ge upp kärleken vi hade, du och jag i 1 år den 21 Juli. Vill vakna upp från mardrömmen vill inte gråta mer vill vakna upp och se dig hålla i min hand igen och kyssa mig på halsen och höra dig säga ''nina, du vet vad jag vill'' så som du alltid säger och sen blir det vi igen. Du lärde mig att skratta och att inte tryckas ner av andra. Du gjorde mig stark, du fick mig upp på båda benen, du kom in i mitt liv och rättade alla felen, som en ängel från himlen gud förlorade något specielt, du lärde mig att stå på mina egna ben. Jag blev en helt ny människa. Från det sämmre till det bättre. Jag blev svår att bryta ner, du var min enda svaghet. Men nu är jag så svag, så svag som man kan bli. Känner inte längre igen mig själv, alla dessa tårar. Paniken som tar över. Nätterna är värst då jag ligger ensam och tänker. Jag får vara glad att det är som de är nu, att vi iallafall är vänner och pratar då och då. Måste ta dagen som den kommer och nöja mig med det och se det possitiva i det hela och se vad livet har att ge. Även om det är dig som mitt hjärta skriker efter, så är det väl omöjligt att det blir vi någonsin igen älskling.

Du är finare än alla änglar i himmlen.

Efter förra inlägget så somnade vi nästan direkt och vaknade vid 21:00 (tuskisk tid) av att mamma stod och skrek att vi skulle gå upp och fixa oss för att vi skulle äta middag på en restaurang. Maten där var inget vidare så jag och Ksenia drog till hotellet och satte oss vid baren och satt där en stund nu är vi uppe i vårt rum med Deni och barra chillar.

Pic/ en av killarna och jag.

Vi lyckades hålla oss vakna och vi drog ner till stranden vid 8 (turkisk tid) och så stötte vi på 2 st från Norge som bor på samma hotell sköna boys. Vi var med dom i nån timme, gick runt tog nått att dricka och äta. Nu är vi inne på vårt rum, är sjukt trött. Får se vad vi hittar på ikväll/inatt. Nu ska vi fixa oss med musik osv.

Pic// ksenias & min fot.

Just nu sitter jag och Ksenia på balkongen med våra datorer, vi har precis vart där nere vid baren & pratat med Apo (bartendern) han och Ksenia är sjukt söta tillsammans. Men iallafall vi ska dygan! Vi får väl se hur det går vi har lyckats hålla oss till klockan 08:00 (turkisk tid) men sedan somnat direkt, men nu ska det gå!

peace.

Just nu.